Upplysta varifrån, och av vad för slags ljus, framträder tankar, känslor, etc.?
Upplyst varifrån, och av vad för slags ljus, framträder mörkret i ett totalmörkt rum? Av vad för slags ljus är mörkret överfyllt?
Upplyst varifrån, och av vad för slags ljus, framträder solskenet i en dröm, framträder solskenet under vakenhet?
Upplyst varifrån, och av vad för slags ljus, är ingentingheten under djup drömlös sömn ett uppenbart faktum?
”Solen skiner inte där, ej heller månen och stjärnorna, varken blixtar eller eld.
Det strålar, och allt strålar efter Det. Av Dess ljus är allt detta upplyst.”
(Katha Upanishad, 2.2.15.)
”Det som inte kan åskådas med ögonen, men via vilket ögonen åskådar och åskådas,
Det enbart är att förstå som Brahman [ditt sanna själv], och inget här som folk dyrkar.”
(Kena Upanishad, 1.7.)
Notera: materiella och mentala objekt framträder jämte/bredvid varandra, men aldrig inför varandra.
Det inför vilket mångfalden av materiella och mentala objekt framträder kan inte framträda.
Det är singulärt, men inte ett objekt. Det avslöjar samtliga former, men är formlöst.
All föränderlighet framträder mot bakgrunden av Dess oföränderlighet.
”Hur kan det via vilket universum uppfattas, själv uppfattas som ett objekt inom universum?
Hur kan Det-Som-Illuminerar illumineras? Sinnet och förnimmelseorganen kan enbart formulera
uppfattningar enligt sina respektive begränsningar. En och samma självlysande gränslöshet
illuminerar mångfalden av deras begränsade uppfattningar.”
(Panchadasi, 3.17.)
”Två fåglar, intima kompanjoner och kända under ett och samma namn, sitter i samma träd.
Den ene äter av dess saftiga frukter; den andre tittar på utan att äta.”
(Mundaka Upanishad, 3.1.1.)
”Enbart jag skänker ljus åt kroppen, liksom åt resten av världen.
Därav är hela världen min, eller inget alls.
Vågor, skum och bubblor är inte åtskilda från vatten.
På samma sätt är inget som framstrålar från en själv åtskilt från en själv.
Vid analys visar sig tyg inte vara något annat än trådar.
På samma sätt, när allt analyseras, visar det sig inte vara något annat än en själv.
Att stråla är min fundamentala natur, och inget annat.
När hela kosmos strålar fram är det enbart jag som strålar fram.”
(Astavakra Gita, 2.2., 2.4-5., 2.8.)
När lera antar formen av en skål har inte lera förändrats från lera till form.
När skålformen försvinner till förmån för en bollform har inte lera försvunnit.
Skålform har inte förändrats till bollform.
Lera har inte förändrats från lera till form.
Lera har inte framträtt ur bollformen.
Bollformen har inte kommit ut ur leran.
Bollformen befinner sig inte utanför leran.
Ej heller befinner sig bollformen inuti leran.
Bollformen befinner sig inte i kontakt med leran.
Ej heller befinner sig leran i kontakt med bollformen.
Bollformen kan inte gripa tag i leran.
Ej heller kan leran gripa tag i bollformen.
Det finns inget avstånd mellan leran och bollformen, och därför ingen konflikt, ingen förändring, ingen fjättring.
På samma sätt finns det inget avstånd mellan Dellös Medvetenhets Formlöshet och kosmos’ mångfald av former.
Verkligheten är ickedualistisk, och Dess essens är all-inkluderande, gränslös Medvetenhet.
